Det var inte länge sen som jag bara ville ge upp allt, sätta vingarna på ryggen och flyga iväg. Den tiden då man såg tydliga kontraster mellan glädje och sorg. Då jag inte visste vad det var jag ville. Då livet kändes meningslöst och mörk. Då ångesten grep tag i mig och höll mig vaken långt in på nätterna. De nätter som jag även grät mig till sömns. Då jag gick varje dag och inte var rädd för döden utan jag gick bara och väntade på att han skulle knacka på min dörr. När ångesten aldrig ville släppa taget utan sög sig fast och skapade oro inom mig. Jag visste inte vad anledningen var och Jag visste inte hur jag skulle hantera det. Då ilskan gick överstyr och ångesten tog makten över mig. Då minsta lilla kunde få mig att må dåligt och känna att allt som hände va mitt fel. Då rakbladet blev min bästa vän som jag skapade tydliga minnen med. Fula fula Sanning vad gjorde du med mig. Du förstörde mig snabbt och plågsamt. Men ändå klarade jag mig inte utan dig. Jag ville bort från verkligheten och låta allt annat styra mig. Det går inte att förklara den känslan då ångestattackerna kröp upp bredvid mig i sängen som den gör än idag men på ett snällare sätt. Vissa dagar griper den tag i mig och försöker dra mig tillbaka. Tillbaka till den tid då jag inte lyssnade på någon. Då det bara var jag och min bästa vän om kvällarna. Då det enda jag såg vad en framtid i skit. Då mitt leende döljde alla mina sår och skrattet döljde hur jag mådde. Då jag sökte anledningar för att träffa min bästa vän. Då allt gick för långt. Det är sorgligt men sant.

 

Sanningen svider ibland och det ber jag om ursäkt för men tyvärr är det bara att acceptera hur jag var och blicka framåt och glädjas åt den jag är idag. En glad tjej som fortfarande kämpar för att ångesten inte ska dra henne tillbaka och det lyckas hon med. Det syns inte på henne att ångesten faktiskt attackerar henne ibland. Men hon är starkare än ångesten.

Förlåt till alla er som fick gå igenom den tiden med mig, det kan inte varit lätt speciellt inte för min familj.

Idag är jag nog den gladaste på jorden och lever med fjärillar i magen och ett leende på läpparna som inte döljer nått utan bevisar nått.