Kära mamma

Idag är en sån dag som jag hoppas att du ser mig från ovan med ett leende på läpparna. Jag hoppas du är stolt över vad jag har åstadkommit och vem jag blivit under dessa 9 år och 7 månader. Dessa år har inte varit lätt. Bråk efter bråk efter bråk med pappa och Titti, bråk med Jens, träffade idioter till killar, jag fick självskadebeteede och bråkade lite till, började tröttna på skolan, ville hoppa av, slutade med ridningen och cheerleadingen etcetc.
Jag har kämpat arslet av mig för att stå där jag står idag. Jag blev fri från självskadebeteedet, jag träffade en kille vid namnet Julian som betyder allt för mig, jag flyttade hem till Julian, jag tog upp ridningen igen, jag tog studenten, jag köpte häst(en skäck som jag alltid ville ha), jag och Julian förlovade oss för 1 månad sedan. Jag, pappa och Titti har en riktigt bra kontakt och dom ställer upp till 110% för mig. Jag har underbara vänner och bekanta, världens bästa svärmor. Jag ska även utbilda mig till hovslagare så jag och julian flyttat nästa år till Skara. Jag tror du hade tyckt om Julian, en riktigt teddybjörn. Men det hoppas jag du har sett.
Jag har gjort många misstag i mitt liv men jag har lärt mig av dom.
Men det jag vill ha sagt är att jag hoppas över hela mitt hjärta att du ler från ovan och säger "Det där är min dotter". Vi ses en dag mamma men det är om ett långt

tag. När jag har levt mitt liv till fullo!<3

Imorgon smäller det!!

Jag har ju nu fått löpa Lora och imorn hämtar vi henne!!

Linda Karlsson

Linda heter jag, 20 år och bor i Stockholm.

RSS 2.0