Söndagen den fjärde september

V.16(15+4) <3

Psykisk ohälsa

Många i dagens samhälle lider på något sätt av psykisk ohälsa. Kan vara allt från stress, sömnproblem, panikångest, dödsångest, depression etc. 
Det många inte förstår är att alla uppfattar, tolkar och tacklar detta på olika sätt. 
Två personer kan lida av liknande psykiska problem men den ena kan ta det hårdare än den andra samt att man kanske ändå inte förstår varandras tankesätt.
 
Jag själv har levt i en djup depression, har skadat mig själv samtidigt som jag kände att jag inte gjorde någon nytta på denna jord.
För lite mer än 5 år sedan blev jag skadefri, men depression har fortfarande varit kvar. För lite mer än ett år ungefär låg jag på Sankt Görans medicinavdelning för avmedicinering. Jag hade tagit en tablettöverdos i hopp om att avsluta livet snabbt och smärtfritt. Jag kände att ingen förstod mig, många hånade mig etc. 
Sånt slutar ofta med att man inte vågar uttrycka sina känslor och sitt mående till någon längre. Man bär den tunga bördan för sig själv, drar ner sig ännu längre ner på djupet, och där är man fast i ett ekorrhjul.
Att känna sig meningslös, värdelös och bara till en börda är 3 tunga känslor. Man tar på sig allt skit och tänker att allt man gör är värdelöst och hopplöst. Självförtroendet dras också ner. 
Det allra jobbigaste är att ingen förstår hur man mår när man egentligen bara blir bryta ihop vilken sekund som helst, gråtfärdig och känner sig fruktansvärt värdelös.
 
Med dessa orden sagda, klandra inte folked psykiskt ohälsa ta deras ord på allvar.
 
 

Internetshopping

 
Yes då har jag klickat hem detta täcke till Lora.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Mitt besök hos mediumet..

Mitt besök med mediumet blev riktigt lyckat idag. Jag satte mig inne hos mediumet och hälsade endast med mitt namn. Hon frågade vem jag ville hälsa på och jag svarade givetvist mamma, Mediumet försökte få kontakt med mamma och det gick ganska fort. 
 
Mamma sa att hon är riktigt stolt över den person jag är idag, att jag är en duktig problemlösare och jag ska fortsätta med det jag gör. Mediumet såg att jag hade förlovat mig( jag hade inte min ring på mig). Då hade mamma skrattat lite och frågat när bröllopet skulle vara, och hon sa åt mig att planera det väl. Mamma hade sagt till mediumet att hon gillade gin och tonic men att jag avskydde det, vilket är helt sant. Mamma var även väldigt glad över att jag träffat den kille som jag har idag(Julian) för han var en trygg punkt i mitt liv, Det kändes skönt som mamma att se det att se det sa hon.
Mamma bad även om ursäkt för att jag fått växa upp i för tidig ålder, att jag fått ta ansvar över mig själv som liten. Hon sa även förlåt för att hon kunde röka innomhus ibland. 
Mediumet talade om för mig att hon var superglad över att pappa gift om sig och att jag inte skulle vara rädd för att visa känslor för pappas nya. Jag fick inte känna skuldkänslor för det. 
Mamma förklarade även för mediumet att hon ville att dörrarna skulle vara öppna men att jag har en benägenhet att vilja stänga dörrarna. Hon förklarade även att jag var en väldigt lugnt person men när jag blev arg så blev jag fly förbannad. 
Mamma tyckte inte att vi(syskonen) skulle behöva besöka graven, hon var ändå inte där för hon är runt oss hela tiden. (Jag och min syster hade egentligen tänkt åka till graven efter åt)
Mediumet såg även att jag hade fler syskon, en bror som inte mådde så bra. 
Mamma bad mig ringa till honom för hon är orolig över honom, men jag fick inte under några omständigheter skälla ut honom. Hon visste alltså att vi inte är så goda vänner i nuläget. 
Mamma sa även att hon var evigt tacksam över att jag följde med på resan som vi gjorde 2004. Mediumet sa då "det var bland det sista ni gjorde innan hon gick bort"
 
Mamma ville även att jag skulle rensa ut bland min vänskapskrets, jag hade någon/några som inte var bra för mig, dom påverkade mig negativt. 
Hon sa även att det var bra att jag bytte jobb. 
 
Mediumet sa att mamma gillade att laga mat, hon gillade att ha ordning och reda och att jag hade ärvt det av henne. 
Hon var väldigt glad och rör över att jag har haft planer på att döpa mitt framtida barn efter henne, men att jag skulle vänta med barn och fortsätta med min karriär tills jag känner att jag upplevt det jag ville. 
Mediumet såg även att jag och mamma var väldigt lika till utseendet ( vilket är väldigt sant). 
 
Jag skulle inte vara orolig över att hon hade det dåligt, jag skulle fortsätta på samma spår som jag är på nu fast jag skulle våga säga ifrån mer. 
Hon var riktigt stolt över mig och mina syskon. Hon var glad över att vi fått upp kontakten igen.
 

Engagemang är det enda som behövs, men inte ens det finns kvar. Börjar tappa hoppet om mänskligheten.

Varför ska folk vara så trångsynta, säga emot sig själva och inte förstå vart det leder?

När det inte finns något engagemang till saker och ting så är det väl nästan självklart att det inte fungerar. Men aa det är mycket snack och lite verkstad. Mänskligheten är inte det enda som kommer förfalla.

Vill ha lista..









Blod är tjockare än vatten..

Din familj är och kommer alltid att vara dom som står dig närmast. Det har jag insett nu det senaste året. Trots mycket tjat, bråk, onödiga konflikter etc. så kommer min familj alltid att stå mig närmst. Inte förrän nu har jag förstått att oavsett vad så kommer dom alltid att ställa upp i alla lägen. Jag hade inte klarat en dag utan min pappa, låtsas mamma och alla mina syskon.
Många tankar flyger runt i huvudet. Hur kunde jag behandla dom som skit när jag var yngre? Hur kunde jag säga som jag gjorde? Hur kunde jag ljuga dom rätt upp i ansiktet? Hur kunde jag svika dom så många gånger att jag inte ens kan räkna dom? hur kunde jag... ja, listan kan bli lång. Jag har många gånger fått bita i det sura äpplet för mitt beteende, jag har fått kämpa mig upp på berget för att få dom att lita på mig igen efter att jag svikit dom gång på gång. Det jag heller inte fattar är hur man kan säga "men ni fattar ju inte". Jodå dom fattar mer än vad du tror, det har jag lärt mig.
Jag blir så ledsen på mig själv när jag blickar tillbaka på hur jag behandlat dom, hur kunde jag göra så?
Om jag kunde skulle jag spola tillbaka tiden och talat sanning alla gånger jag ljugit, jag skulle tänka flera gånger om innan jag gjorde det jag inte skulle gjort. Men det är lätt att vara efterklok och förhoppningsvis har jag lärt mig av dom misstagen.
Jag kan inte säga mer än att jag är så otroligt glad över att jag kommit över den tröskeln, jag har en öppen och ärlig konversation med min familj vilket känns hur skönt som helst. Dom ställer upp när jag behöver hjälp etc. det handlar om att ge och ta som pappa alltid försökte få mig att förstå.
Jag är så glad att jag har er min älskade familj. Utan er skulle jag inte vara den jag är idag. Tack för att ni finns! <3

Kära mamma

Idag är en sån dag som jag hoppas att du ser mig från ovan med ett leende på läpparna. Jag hoppas du är stolt över vad jag har åstadkommit och vem jag blivit under dessa 9 år och 7 månader. Dessa år har inte varit lätt. Bråk efter bråk efter bråk med pappa och Titti, bråk med Jens, träffade idioter till killar, jag fick självskadebeteede och bråkade lite till, började tröttna på skolan, ville hoppa av, slutade med ridningen och cheerleadingen etcetc.
Jag har kämpat arslet av mig för att stå där jag står idag. Jag blev fri från självskadebeteedet, jag träffade en kille vid namnet Julian som betyder allt för mig, jag flyttade hem till Julian, jag tog upp ridningen igen, jag tog studenten, jag köpte häst(en skäck som jag alltid ville ha), jag och Julian förlovade oss för 1 månad sedan. Jag, pappa och Titti har en riktigt bra kontakt och dom ställer upp till 110% för mig. Jag har underbara vänner och bekanta, världens bästa svärmor. Jag ska även utbilda mig till hovslagare så jag och julian flyttat nästa år till Skara. Jag tror du hade tyckt om Julian, en riktigt teddybjörn. Men det hoppas jag du har sett.
Jag har gjort många misstag i mitt liv men jag har lärt mig av dom.
Men det jag vill ha sagt är att jag hoppas över hela mitt hjärta att du ler från ovan och säger "Det där är min dotter". Vi ses en dag mamma men det är om ett långt

tag. När jag har levt mitt liv till fullo!<3

Imorgon smäller det!!

Jag har ju nu fått löpa Lora och imorn hämtar vi henne!!

hästvakt dag 4

Idag skulle jag köra markarbete, la fram alla bommar etc. men Gul gick så fint så det blev ett dressyrpass ist. Han skötte sig riktigt bra men det va ju det där med hörnen. Vi jobbade mycket på volter och han började lossna en del men man måste verkligen visa vem det är som bestämmer då han gärna kan bli stark. Testade att rida med gummisnodd de första 20 minutrarna och det funkade jättebra. Imorgon blir det nog en lugnt uteritt!




hästvakt dag 3

Idag skrittade jag, Evve och Therese ut i skogen barbacka. Gul fick verkligen jobba med att försöka lyfta på tassarna när vi gick upp och ner för backar, över stockar och stenar. Han verkade iallafall tycka att det var mysigt att bara lunka i skogen med sina kompisar. Men åh så mysig han var idag!









hästvakt dag 2

Idag gick det betydligt mycket bättre än vad det gjorde igår förutom att han hade rullar sig och var dunderlerig. Vi red blandat dressyr med markbommar. Gick superbra, han gick ut i hörnen mycket bättre och var inte lika stark som igår. Han lyfte upp sig mycket bättre och jobbade bra på volterna.
imorn blir det skrittpromenad i skogen!




Uppdrag "hästvakt" dag 1

Idag red jag Gul för första gången, jävla vad stark och envis han var. Han ville absolut inte göra hörnpasseringar i början, han tryckte sig inåt och det var nästan omöjligt att få ut honom på spåret igen. Men efter ett tag blev det mycket bättre, lyssnar för drivande skänkel och tog galoppfattning jättebra. Så ja jag red ett kort pass på banan för att lära känna honom och göra mig lite förberedd på vad jag har att arbete med nu några dagar framöver. Jättesnäll i övrigt och skötte sig utmärkt! :)

2 dagar kvar med min pärla!



















Stoppa tiden

Nu är dagarna lätträknade. Trodde aldrig att den sista månaden skulle vara så tung som den är. Det är jobbigt att se verkligheten rulla iväg på ett ögonblick. Kändes som att det var igår du kom och nu åker du hem snart. Kan vi inte stoppa tiden för ett tag så jag hinner umgås mer med dig. Min lilla Lora, som alltid kommer vara min finaste flicka oavsett hur mycket dumheter hon hittar på. Men vi ses ju i sommar och förmodligen i höst igen. Det går egentligen helt sjukt att man kan älska ett djur så mycket. Nu ska jag verkligen ta vara på de sista veckorna som är kvar. Jag älskar dig min fina, ingen kan någonsin jämföras med dig. <3

Pelhambett och handskar

Idag har jag köpt ett Baby-pelham 3-delat. och nya handskar. Många säger att man inte ska rida med skarpa bett och andra säger att man kan det om häst och ryttare trivs med det.
Min anledning är för att ponnyn har börjat ta bettet och sticka när man rider ut och det känns varje snällt eller bra att sitta och dra emot för kung och fosterland. Hellre ett skarpare bett med en snällare hand än ett vanligt bett och en elak hand.
Varför jag valde just "baby" pelham är för att jag inte behöver så himla stor hävstångkraft som en stor häst kanske skulle behöva. Jag testade att rida med pelham i lördags på banan och Lora verkade trivas bättre på det då hon började jobba lite mer med stegen och ryggen än vad hon gjort tidigare. Hon lyssnade även mycket bättre och det räckte med små små tygeltag.
jag vill även inte ta risken att hon sticker med mig medryttare, då hon blivit i princip omöjligt att stanna. Bara kör upp huvudet och drar. finns inget jag kan göra. Så det ska bli spännande att se hur hon är ute imorn med pelhammet!






Bildregn!!





























Min nya tatuering!



...

Marken rasar under mina fötter..

.. den vill inte bära upp den tyngd jag känner.

Har ni någon gång känt att allt faller på en och samma gång, att det inte finns någon där som kan hjälpa dig att lyft upp det tunga som hänger på dina axlar?
Det är just vad jag känner nu.
Har du någongång känt den där känslan av att ge upp allt?
Det är precis det jag vill göra nu.
Har du någongång känt hur luften har kvävt dig så du inte får fram ett ord?
Känn efter, får du panik? Ja det är vad jag har just nu.

Inget går som jag har tänkt mig, trodde allt skulle bli bra men nej det vände och rasade som ert korthus för mig. När ska det bli bra igen? efter att jag har gett upp?

min hjärna och mitt hjärta exploderar snart.

Har du någongång känt dig så värdelös att inget av dig är något värd?
Det har jag.
Jag har känt mig värdelös, oälskad, obehövd, dumförklarad, krossad etc.
nu måste jag hitta den rätta vägen att gå men det är svårt när hjärtat och hjärnan säger olika saker.




Linda Karlsson

Linda heter jag, 20 år och bor i Stockholm.

RSS 2.0