Många i dagens samhälle lider på något sätt av psykisk ohälsa. Kan vara allt från stress, sömnproblem, panikångest, dödsångest, depression etc. 

Det många inte förstår är att alla uppfattar, tolkar och tacklar detta på olika sätt. 

Två personer kan lida av liknande psykiska problem men den ena kan ta det hårdare än den andra samt att man kanske ändå inte förstår varandras tankesätt.

 

Jag själv har levt i en djup depression, har skadat mig själv samtidigt som jag kände att jag inte gjorde någon nytta på denna jord.

För lite mer än 5 år sedan blev jag skadefri, men depression har fortfarande varit kvar. För lite mer än ett år ungefär låg jag på Sankt Görans medicinavdelning för avmedicinering. Jag hade tagit en tablettöverdos i hopp om att avsluta livet snabbt och smärtfritt. Jag kände att ingen förstod mig, många hånade mig etc. 

Sånt slutar ofta med att man inte vågar uttrycka sina känslor och sitt mående till någon längre. Man bär den tunga bördan för sig själv, drar ner sig ännu längre ner på djupet, och där är man fast i ett ekorrhjul.

Att känna sig meningslös, värdelös och bara till en börda är 3 tunga känslor. Man tar på sig allt skit och tänker att allt man gör är värdelöst och hopplöst. Självförtroendet dras också ner. 

Det allra jobbigaste är att ingen förstår hur man mår när man egentligen bara blir bryta ihop vilken sekund som helst, gråtfärdig och känner sig fruktansvärt värdelös.

 

Med dessa orden sagda, klandra inte folked psykiskt ohälsa ta deras ord på allvar.