Den här ponny fick jag äran att rida varje dag under min tid på Grällsta. I början var jag lite skeptisk, hon va liten och grinig och jag hade hört att hon stannade stup i kvarten när man red på bana. Men jag tog på mig det jobbet eftersom att hon inte gick läger. Första ridpasset va hon förjävlig att rida rent ut sagt, jag fattade inte varför hon stannade och det hjälpte inte med att använda spö eller sitta och ponny sparka. Ponnyn hade fått kortslutning i hjärnan och jag blev typ halvt arg. Dagen därpå red jag henne för Marika och vi försökte klura ut hur vi skulle göra, så det va bara att sitta och styra tills hon gav upp. Efter att jag ridit henne två gånger får jag reda på att hon inte var inriden, utan bara insutten trotts att hon är 9 år det gjorde att jag blev ganska frustrerad men jag fortsatte att kämpa med ponnyn, Sara D hjälpte mig att longera vilket Lora inte hajade hur man gjorde. Efter en veckas kämpande och gosgos med ponnyn kändes det som att ett band skapades, jag började förstå mig på ponnyn. Efter varje ridpass började jag med att spänna upp sadeljorden lite och tig upp stigbyglarna. jag släppte tygeln och började traska runt på ridbanan och jo ja hade en ponny gåendes bakom mig som en hund, svängde jag åt höger så svängde hon också höger, stannade jag stannade hon, började jag gå igen gjorde hon exakt likadant och detta upprepade jag varje dag. Min ponny asså. Inte nog med det så kunde ponnyn inte förstå kommandot när man smackade så det fick jag lära henne och hon lärde sig snabbt. Den här ponnyn är en speciell ponny, hon är väldigt osäker och skeptisk när det gäller människor då jag tror att hon blivit slagen i Polen där hon bodde förut. Jag fick absolut INTE pussa henne på mulen, ALDRIG då kunde det gå illa. Men man va bara tvungen att lära sig att acceptera hur hon va och låta henne bestämma lite. Men fan vilken underbar ponny, hon är helt Amazing men det gällar att man klickar med henne och det kände jag att jag gjorde.. Jag kände även att jag hade fått en gladare ponny efter 2 veckor, inte lika grinig och allt tycktes vara mycket roligare dom 4 sista ridpassen försökte hon inte ens att stanna och jag kände bara hur glädjen av att lyckas med nått spred sig. Love you min lilla Lora, vi ses snart I promise! <3