Jag kan verkligen inte vara ensam hemma. jag får panik och tänker för mycket på saker som är helt orelevanta. Vill bort från mitt huvud med det går inte. Jag klara inte av det.. jag måste ha nån i närheten så att jag slipper vara ensam och tänka på onödiga saker. Om jag äter ensam som jag gjorde idag, kan jag tänka, "Fan linda varför äter du, Du är inte hungrig du äter bara för att det är en rutin" Jag kämpar i min maten men känner att jag inte är värd det. Sitter och tänker på att jag inte klarar av när någon av päronen säger "Jag/vi älskar dig" Det går inte ihop i mitt huvud speciellt inte efter allt jag gjort mot dom, Stampat dom på fötterna flera gånger, gett som ett slag i ryggen och sedan tror att en ursäkt ska räcka.. Hur kan man ens älska någon som bara gör fucked up saker. Samma sak om jag bråkat med dom så klarar jag inte av att äta maten för att jag själv inte tycker att jag förtjänar det, så jag sitter och äter med gråten i halsen och sakta men säkert tuggar jag tugga efter tugga och sedan kommer ångesten över min värdighet som inte är nått..